Guld och hedersomnämnande

Nu är vi hemma från resan till Stockholm och konferensen framtidens lärande. Lapplands gymnasium var nominerad till guldtrappan 2017. Vi vann inte guldtrappan men fick ett hedersomnämnande och det är vi stolta över. Konferensen gav oss många idéer att arbeta med.  Så se upp, snart tar vi priset. men jag tar resan från början.

Utgångspunkterna samordnas
Jag brukar ha svårt att stiga upp på måndagsmorgnar. Denna måndagen den 22 maj 2017 var inget undantag. Klockan 04.55 hämtades jag upp och resan mot Stockholm och konferensen Framtidens lärande tog fart på riktigt. Vi fortsatte att hämta upp kollegor och 5.30 lyfte planet från Pajala flygplats. Äventyret hade börjat. Första delmålet var mellanlandning i Luleå och därifrån vidare mot huvudstaden. Flygfärderna gick bra och väl på marken började nästa del av äventyret. Taxi in till Stockholm. Fyra halvtrötta kollegor från Lapplands gymnasium i Pajala fick åka Tesla! in till Stockholm city och hotellet. Nu hade utgångspunkterna från morgonen samordnats till att bli en gemensam utgångspunkt, om så bara för ett par dagar, hotellet.

Tid för reflektion och användandet av digitala verktyg slutar i gemensam utvärdering 
Efter en stunds andpaus och tid för egen reflektion samlades vi igen och gav oss ut för att möta storstaden tillsammans. Vi tog oss till fots upp till stadens kärna, reflekterade över terrordåd och människors olika öde. Vi stannade till både vid korsningen Kungsgatan och Drottninggatan och vis Åhlenshuset där lastbilen för inte så länge sedan körde in och berövade både folks liv och förändrade för en stund en hel nation. Vi stannade upp i vardagen en stund och tillsammans reflekterade vi en stund över livet och dess vägar och utveckling. Efter lunch på Hötorget och lite gemensamma diskussioner splittrades våra vägar för en stund då intresset för olika affärer och olika aktiviteter fick oss att värdesätta det unika med varandra, våra likheter och skillnader. Värdet av egentid och att få ägna sig åt sina egna intresse fick segra. När vi skulle orientera oss i stan användes två sorters hjälpmedel, två olika sorters gps appar. Nu fick vi tillfälle att jämför både användarvänlighet och validera de olika systemen. Det gick väl i och för sig bra. Vi kom tillbaka till utgångspunkten, hotellet men det var inte riktig samstämighet mellan programmen, men däremot mellan oss, vi hade haft en bra förmiddag och fötterna behövde lite vila. Vi hade nu samlats alla igen vid hotellet. En kort utvärdering av vad vi gjort under den dryga timmen vi var åtskilda genomfördes och sedan bestämde vi ny återsamlingstid för att tillbringa eftermiddagen och kvällen tillsammans. En ytterligare möjlighet till egen reflektion och fysisk vila tog vi tid till.
 
Guldfirande, reflektion, planering och utvärdering
På eftermiddagen tog vi oss upp till Sergels torg och fick vara med om mottagandet och firandet av våra svenska vm hjältar. En erfarenhet och en enorm upplevelse som till och med fick mig att stämma in i nationalsången. Det var upplyftande att ta in all energi och alla glädje. Ändå kunde vi inte låta bli att lyfta fram att detta är en stor folksamling, tänk om.... då gick det upp för mig att händelsen som vi tidigare reflekterade kring verkligen hade förändrat oss även om vi då var långt borta avståndsmässigt. Det som i det ögonblicket kändes i kroppen var ambivalent och efter lite källkritiskt tänkande kom jag fram till att det bästa vi kan göra för att visa att vi inte accepterar terror mm är att fortsätta att visa glädje och fira tillsammans. Detta gjorde att jag snabbt valde att fylla både knopp och kropp med glädjen, gemenskapen och kärleken som flödade omkring på Sergels torg. Ren energi och glädje. Den motiverade mig till att njuta av nuet och riktigt fyllas av energi. Kvällen fortsatte med samtal, gemenskap, reflektioner och utvärderingen av första dagen på resan, en dag som var lång för vår del men som gett oss en unik möjlighet att balansera gemenskap med egen tid och en massa diskussioner och samtal. Utvärderingen gav att det varit en bra dag och att vi såg framemot morgondagen. Det innebar att vi planerade konferensens första dag, samordnade oss och i alla fall jag somnade med en djup tillfredsställelse i kroppen och med ett motiverande intresse för morgondagen.

Konferensen är igång 

Elever åk 5 Härryda kommun presenterar sitt Minecraft arbete

Fjärrhandledarna på Lapplands gymnasium

Efter gemensamt frukostätande, tunnelbaneåkande och när vi väl hittade till konferensen började lite tekniktittande, orienterande och vi började att samlas, alla Lapplands gymnasium kollegor även från de andra tre orterna. Nu var Lapplands gymnasium komplett med representanter från alla fyra kommunerna. Nu var vi samlade på en och samma plats. Utgångspunkten var åter igen ändrad och nu blev den för två dagar i alla fall konferensen. Under konferensens första dag hade jag valt flera olika seminarium och tidsplaneringen var i centrum ett litet tag. Först började det med gemensamma seminarium. Därefter började de valbara seminarierna och då var min tidigare planering som bortblåst. I stunden kände jag mig flexibel och bytte ut ett par av mina val mot andra. I denna samling av valbara möten kändes det plötsligt viktigt att lyssna på vad våra egna kollegor hade att säga. I minglet som var innan hade jag pratat med många olika utställare och jag fick när jag minglade en massa frågor om just Lapplands gymnasium och fjärrundervisningen. Det gjorde att jag bestämde mig för att visa mina kollegor stödet med att vara och lyssna på dem och vad de hade att säga om arbetet med digitaliseringen på vår skola. Det var omöjligt att lyssna på alla så det blev att jag lyssnade på två från Lapplands gymnasium och en som bestod av tre olika kommuners presentationer. Eftermiddagen gick fort och en massa klokskap delades mellan människor.

Lapplands gymnasiums Nytt lärande projektet

Guldtrappan prisutdelningsceremoni- Lapplands gymnasium fick inte guldtrappan men ett hedersomnämnanande.
 Tisdagens konferens avslutades med prisutdelningsceremoni för årets Guldtrappa. Vi lyckades inte ta oss hela vägen men fick bra tankar om hur och vad vi skall arbeta med och fortsätta utvecklas mot.  
Ett hedersomnämnande innebär att vi är på bra väg. Vi blev nominerade och för oss innebär det ett tydligare och mer konkretare mål. Nu tar vi tillsammans nya tag och arbetar mot gemensamhet med tydliga likvärdighetstankar och genom ledning, styrning och struktur satsar vi mot nästa års trappsteg. Tänk, att av Sveriges 250 kommuner och många fler huvudmän blev vi en av 10 nominerade. Lapplands gymnasium syns och kommer att fortsätta synas!

Lapplands kommunalförbunds gymnasieskola får hedersomnämnande

”Lapplands gymnasium har ett tydligt uppdrag i vilket ingår egen dator för varje elev och fjärrundervisning. Styrkor är ett nationellt pionjärarbete kring fjärrundervisning och projektet ”Nytt lärande" vilket påbörjat digitalisering med lärcirklar och pedagogiska caféer, workshops, lärspridare,ämnesbloggar, lathundar och webbkurser och resurser som egen dator, öppna nät, interaktiva tavlor, stödjande hjälpmedel, inläsningstjänst och bibliotek.

Kvarstående utmaningar är det bredare genomslaget av digitaliseringen för att utveckla verksamheten.”

Kvällen fortsätter gemensamt i kollegors sällskap
Även Tisdagen blev en mycket lång dag för oss. Konferensens första dag är över och i glada kollegors sällskap fortsätter kvällen med livliga samtal om allt mellan pedagogik, fritidsintresse, digital teknik, fjärrundervisning, gemensamma bekanta och annat nätverkande. Efter ett par timmar så splittras gruppen upp och vår grupp delades igen vilket innebar möjlighet till att dela erfarenheter på vårt förutbestämda frukostätarmöte. Nåväl två av oss följde med ett par från annan kommun inom Lapplands gymnasium vidare ut först i underjorden med tunnelbana och sedan till ett ställe vid Hötorget. Fortsatt gemensamma aktiviteter och samordning och samarbete inom våra LG kommuner. Både reflekterande och utvärdering och framtida planeringar och även genomgång av rötter och släktskap. Ibland känns världen liten. Natten fortsätter...

Sakta vi går genom stan och kollegialt lärande- en extra personlig reflektion
Stockholm nattens ljuva sommarvindar nuddar mjukt mitt ansikte när jag och en av mina kollegor går längs Stockholms gator i natten mellan tisdag och onsdag. Vi går sida vid sida och småpratar om livet och att Stockholms levande puls känns även på natten. Musik ljuder från de ännu öppna restaurangerna, folk skrattar och det mjuka och tysta ljudet av en ljum bris blandar sig till en behaglig bakgrund där vi går. All stress från de närmaste dagarna rinner sakta av mig, leende tänker jag på ljudet av mitt egna skratt och känslan av gemenskap som jag haft under kvällen med kollegorna sköljer över mig där vi går. I ett gathörn står en ensam saxofonist och min kollega gillar tydligen saxofonmusik så vi går dit och saxofonisten börjar spela för oss. Just vid det tillfället var det bara vi som var där i gathörnet. En känsla av att vara i nuet och få lära sig nya saker om sin kollega gör att jag börjar tänka på begreppet kollegialt lärande. En dimension av det måste också vara att man lär känna nya saker om sin kollega. Vi fortsatte strax därefter promenaden mot hotellet. Vi stannade även denna gång via Åhlens hörn och läste några av lapparna som lämnar budskap  om livet, döden, kärlek och hopp. När Midnatt råder är vi framme vid hotellet sätter vi oss en stund utanför för att titta på Stockholmsnatten, sedan fortsatte vi in och där inne fortsatte samtalen om allt möjligt om livet, yrkesval, vi pratade om allt som finns i livet, drömmar, tidigare gjorda erfarenheter, livets stora frågor om svek, saknad, sexualitet och massor av annat. Hemligheter avslöjades och nya skapades😉 Det kollegiala lärande höll på i ca 2 timmar sedan var vi så trötta att vi höll på somna i lobbyn. Tillbaka på rummet somnade jag återigen med en känsla av att dagen varit mycket bra.   

Konferensens sista dag, dagen för min medverkan

Trots den sena natten satt vi strax efter sju och samlade ihop våra upplevelser från gårdagen tillsammans innan vi for till konferensen. Där väntade fler gemensamma seminarier och sedan skulle två av oss medverka i föreläsningen om Fjärrundervisning. Likvärdighet var en del av årets tema förutom digitalisering och det är något jag har funderat mycket kring. Att bedriva fjärrundervisning är för mig en stor sak i likvärdighetens tecken. Att även elever i glesbygd skall kunna få välja de program och de kurser de är intresserade av och inte minst att även de eleverna har rätt till en engagerad , behörig lärare i sina kurser och genom fjärrundervisningen gör man detta möjligt oavsett om det är i spanska, tyska, sociologi, samiska, några handelskurser eller kurser på vård och omsorgsprogrammet. Likvärdighet är ett av orden jag tar med mig och har under denna konferens befäst i mitt hjärta på ett nytt sätt. Dessutom har mitt intresse för "the gap" pånyttfötts. Både "find the gap" och "challange the gap". Där tycker jag att fjärrundervisningen är en viktig del både som en del i en pedagogisk tanke och grund och som ett verktyg för att närma sig "the gap" och likvärdighet. Genom Styrning, ledarskap och struktur tror jag vi kan hitta det gemensamma mål som för oss mot "closing the gap". Vägarna dit är många, trappstegen är många men för att nå toppen av trappan måste man börja närma sig trappan och våga ta de första stegen och det tycker jag att Lapplands gymnasium har vågat göra med fjärrundervisningen. Vi har haft modet att ta det första stegen, nu återstår det att se vart trappan leder oss. Tåget har börjat att röra sig men än har inte sista vagnen lämnat stationen, nu måste vi se till att alla följer med tåget och inte stannar på stationen var något som sas under konferensen och det tar jag med mig. Det jag också vill tillägga från mina egna erfarenheter från konferensen, bland, robotar, "gap", data coacher, digitala läromedel, portaler och annat måste någon lägga rälsen till tåget, någon måste även ha planerat för rälsen och loket måste också fyllas på men någon måste visa vägen och styra ut i det okända med mod, bestämdhet och visioner.

Från bilden fjärrundervisning varför?

Fjärrundervisning, hur?

Tack alla som gjorde denna resa och konferens så värdefull för mig både kollegor inom Lapplands gymnasium och alla andra som gjorde denna konferens så den blev som den blev.

Fjärrundervisningens ben för mig

Vård och omsorgsprogrammet på fjärr, tankar