Ännu mera snurr

Återigen konstaterar jag att det är länge sedan jag var här inne och skrev. Det innebär att det har hunnit hända mycket. Tänkte jag skulle börja med det som jag sysslar med just nu. En av de sakerna är att förbereda mig för att hålla ett runda bords samtal på konferensen Framtidens lärande 23-24 maj i Stockholm. Temat är Fjärrundervisning Varför och hur? Jag delar denna med två andra lärare så vi skall tillsammans skapa en powerpoint som vi kan utgå ifrån. Då började jag fundera på hur jag skulle presentera Lapplands gymnasium, ja, vem är vi egentligen. Då kom Framtidens karriär med temanummer om gymnasielärare och där fanns ett reportage från Lapplands gymnasium med. Jag började då utgå lite från den sammanfattningen.

Jag är stolt att vara lärare på Lapplands gymnasium 

Lapplands gymnasium är en gemensam gymnasiumorganisation med Gällivare, Jokkmokk, Kiruna och Pajala kommuner. Tillsammans har vi ca 20 olika gymnasieprogram. Vi har nationella program, Introduktionsprogram och Riksrekryterande program och även gymnasiesärskola som finns på varje ort.

Vi arbetar med moderna metoder och alla har varsin dator som arbetsverktyg. I Framtidens karriär finns en artikel som berättar lite mer hur vi arbetar. Där får ni en liten bild från alla våra skolor om hur vi arbetar. Ett projekt som vi är med i är ett Vinnovasamarbete, ett Idagprojekt som handlar om fjärrundervisning. I presentationer på Konferensen Framtidens lärande kommer vi att berätta mer om hur vi arbetar. Jag kommer att berätta om Vård och omsorgsprogrammet inom fjärrundervisningen.

Vård och omsorgsprogrammets tankar och struktur. Hur jag jobbar med fjärrundervisning.

Jag i mitt sändningsrum

För mig består fjärrundervisningen av olika delar. Lektionerna som jag har i Adobe connect, där jag undervisar upp till fyra kommuner samtidigt. Sedan har jag all information, uppgifter, prov och bedömningar i lärplattformen Moodle och till sist har vi fysiska träffar, dvs gemensamma träffar där vi träffas in real life.  Alla karaktärsämnen utom vård och omsorgsarbete 1 körs via fjärrtekniken. Det är utmanande och handlar allt som oftast om att tänka utanför boxen och då gäller det att man är trygg i sin kunskaps och lärande syn och trygg i sina pedagogiska tankar och metodiska planeringar. En utmaning som triggar!


Att arbeta med rutiner och strukturer för elever i behov av stöd ger många tankar
Förutom att jag håller på att skapa powerpointen och fjärrundervisning så har jag ett viktigt uppdrag i början av veckan. Jag skall tillsammans med vår rektor prata för Lapplands gymnasiums ledningsgrupp om hur vi arbetar med elever i behov av särskilt stöd bland annat. Även inför den presentationen har jag arbetat fram en powerpoint. Där pratar jag om gemensam värdegrund, gemensam grundsyn och om att ha eleven i fokus och stärka mentorskapet, kompetensutveckla all skolans personal i specialpedagogiska dilemman och möjligheter samt redovisar lite statistik, lite siffror från vår enhet. Även våra framtida tankar om både ett strukturerat årshjul i kvalitetsarbetet och tankar om samarbete och fokusområden kommer vi att ta upp. Ett dilemma som jag som specialpedagog har märkt under mitt år i detta arbete är att jag är intresserad av ALLT. Det är svårt att välja och prioritera. Det är så komplext och det mesta hänger ihop. Att tratta ner och fokusera på ett fåtal områden är något jag måste arbeta med.

Att arbeta med nyanländas lärande och analfabeter är också en utmaning
Nu börjar vi hitta struktur på våra träffar. Vi blandar Nyhetssändningar med skrivövningar, vi läser och tittar på digitala lärresurser. Vi skriver och vi skrattar. Det är kul att arbeta med nya områden. Eleverna gör stora framsteg och är motiverade. Vi håller just nu igen på med människokroppen då eleverna tycker mycket om det.




Att resa för att träffa elever
I veckan körde jag till Gällivare, till Välkommaskolan i Malmberget. För mig blir det en resa på 15 mil enkel väg så jag startade tidigt på morgonen. Man hinner tänka, sjunga, reflektera och filosofera mycket under den tiden resan tar. Jag var dessutom ensam i bilen. Jag var nästan ensam på vägen. På 11 mil mötte jag två bilar. utsikten är vacker men jag känner mig ibland lite ensam i världen och då är det skönt att det ibland dyker upp något som talar om att jag inte är ensam. Mitt bland tankar om Dyskalkyli, studieplaner och statistik och med Jon Henrik dånande från högtalarna då dök renarna upp som tecken på liv.

 Det var allt för denna gång. Hörs snart!