Guld och hedersomnämnande

Nu är vi hemma från resan till Stockholm och konferensen framtidens lärande. Lapplands gymnasium var nominerad till guldtrappan 2017. Vi vann inte guldtrappan men fick ett hedersomnämnande och det är vi stolta över. Konferensen gav oss många idéer att arbeta med.  Så se upp, snart tar vi priset. men jag tar resan från början.

Utgångspunkterna samordnas
Jag brukar ha svårt att stiga upp på måndagsmorgnar. Denna måndagen den 22 maj 2017 var inget undantag. Klockan 04.55 hämtades jag upp och resan mot Stockholm och konferensen Framtidens lärande tog fart på riktigt. Vi fortsatte att hämta upp kollegor och 5.30 lyfte planet från Pajala flygplats. Äventyret hade börjat. Första delmålet var mellanlandning i Luleå och därifrån vidare mot huvudstaden. Flygfärderna gick bra och väl på marken började nästa del av äventyret. Taxi in till Stockholm. Fyra halvtrötta kollegor från Lapplands gymnasium i Pajala fick åka Tesla! in till Stockholm city och hotellet. Nu hade utgångspunkterna från morgonen samordnats till att bli en gemensam utgångspunkt, om så bara för ett par dagar, hotellet.

Tid för reflektion och användandet av digitala verktyg slutar i gemensam utvärdering 
Efter en stunds andpaus och tid för egen reflektion samlades vi igen och gav oss ut för att möta storstaden tillsammans. Vi tog oss till fots upp till stadens kärna, reflekterade över terrordåd och människors olika öde. Vi stannade till både vid korsningen Kungsgatan och Drottninggatan och vis Åhlenshuset där lastbilen för inte så länge sedan körde in och berövade både folks liv och förändrade för en stund en hel nation. Vi stannade upp i vardagen en stund och tillsammans reflekterade vi en stund över livet och dess vägar och utveckling. Efter lunch på Hötorget och lite gemensamma diskussioner splittrades våra vägar för en stund då intresset för olika affärer och olika aktiviteter fick oss att värdesätta det unika med varandra, våra likheter och skillnader. Värdet av egentid och att få ägna sig åt sina egna intresse fick segra. När vi skulle orientera oss i stan användes två sorters hjälpmedel, två olika sorters gps appar. Nu fick vi tillfälle att jämför både användarvänlighet och validera de olika systemen. Det gick väl i och för sig bra. Vi kom tillbaka till utgångspunkten, hotellet men det var inte riktig samstämighet mellan programmen, men däremot mellan oss, vi hade haft en bra förmiddag och fötterna behövde lite vila. Vi hade nu samlats alla igen vid hotellet. En kort utvärdering av vad vi gjort under den dryga timmen vi var åtskilda genomfördes och sedan bestämde vi ny återsamlingstid för att tillbringa eftermiddagen och kvällen tillsammans. En ytterligare möjlighet till egen reflektion och fysisk vila tog vi tid till.
 
Guldfirande, reflektion, planering och utvärdering
På eftermiddagen tog vi oss upp till Sergels torg och fick vara med om mottagandet och firandet av våra svenska vm hjältar. En erfarenhet och en enorm upplevelse som till och med fick mig att stämma in i nationalsången. Det var upplyftande att ta in all energi och alla glädje. Ändå kunde vi inte låta bli att lyfta fram att detta är en stor folksamling, tänk om.... då gick det upp för mig att händelsen som vi tidigare reflekterade kring verkligen hade förändrat oss även om vi då var långt borta avståndsmässigt. Det som i det ögonblicket kändes i kroppen var ambivalent och efter lite källkritiskt tänkande kom jag fram till att det bästa vi kan göra för att visa att vi inte accepterar terror mm är att fortsätta att visa glädje och fira tillsammans. Detta gjorde att jag snabbt valde att fylla både knopp och kropp med glädjen, gemenskapen och kärleken som flödade omkring på Sergels torg. Ren energi och glädje. Den motiverade mig till att njuta av nuet och riktigt fyllas av energi. Kvällen fortsatte med samtal, gemenskap, reflektioner och utvärderingen av första dagen på resan, en dag som var lång för vår del men som gett oss en unik möjlighet att balansera gemenskap med egen tid och en massa diskussioner och samtal. Utvärderingen gav att det varit en bra dag och att vi såg framemot morgondagen. Det innebar att vi planerade konferensens första dag, samordnade oss och i alla fall jag somnade med en djup tillfredsställelse i kroppen och med ett motiverande intresse för morgondagen.

Konferensen är igång 

Elever åk 5 Härryda kommun presenterar sitt Minecraft arbete

Fjärrhandledarna på Lapplands gymnasium

Efter gemensamt frukostätande, tunnelbaneåkande och när vi väl hittade till konferensen började lite tekniktittande, orienterande och vi började att samlas, alla Lapplands gymnasium kollegor även från de andra tre orterna. Nu var Lapplands gymnasium komplett med representanter från alla fyra kommunerna. Nu var vi samlade på en och samma plats. Utgångspunkten var åter igen ändrad och nu blev den för två dagar i alla fall konferensen. Under konferensens första dag hade jag valt flera olika seminarium och tidsplaneringen var i centrum ett litet tag. Först började det med gemensamma seminarium. Därefter började de valbara seminarierna och då var min tidigare planering som bortblåst. I stunden kände jag mig flexibel och bytte ut ett par av mina val mot andra. I denna samling av valbara möten kändes det plötsligt viktigt att lyssna på vad våra egna kollegor hade att säga. I minglet som var innan hade jag pratat med många olika utställare och jag fick när jag minglade en massa frågor om just Lapplands gymnasium och fjärrundervisningen. Det gjorde att jag bestämde mig för att visa mina kollegor stödet med att vara och lyssna på dem och vad de hade att säga om arbetet med digitaliseringen på vår skola. Det var omöjligt att lyssna på alla så det blev att jag lyssnade på två från Lapplands gymnasium och en som bestod av tre olika kommuners presentationer. Eftermiddagen gick fort och en massa klokskap delades mellan människor.

Lapplands gymnasiums Nytt lärande projektet

Guldtrappan prisutdelningsceremoni- Lapplands gymnasium fick inte guldtrappan men ett hedersomnämnanande.
 Tisdagens konferens avslutades med prisutdelningsceremoni för årets Guldtrappa. Vi lyckades inte ta oss hela vägen men fick bra tankar om hur och vad vi skall arbeta med och fortsätta utvecklas mot.  
Ett hedersomnämnande innebär att vi är på bra väg. Vi blev nominerade och för oss innebär det ett tydligare och mer konkretare mål. Nu tar vi tillsammans nya tag och arbetar mot gemensamhet med tydliga likvärdighetstankar och genom ledning, styrning och struktur satsar vi mot nästa års trappsteg. Tänk, att av Sveriges 250 kommuner och många fler huvudmän blev vi en av 10 nominerade. Lapplands gymnasium syns och kommer att fortsätta synas!

Lapplands kommunalförbunds gymnasieskola får hedersomnämnande

”Lapplands gymnasium har ett tydligt uppdrag i vilket ingår egen dator för varje elev och fjärrundervisning. Styrkor är ett nationellt pionjärarbete kring fjärrundervisning och projektet ”Nytt lärande" vilket påbörjat digitalisering med lärcirklar och pedagogiska caféer, workshops, lärspridare,ämnesbloggar, lathundar och webbkurser och resurser som egen dator, öppna nät, interaktiva tavlor, stödjande hjälpmedel, inläsningstjänst och bibliotek.

Kvarstående utmaningar är det bredare genomslaget av digitaliseringen för att utveckla verksamheten.”

Kvällen fortsätter gemensamt i kollegors sällskap
Även Tisdagen blev en mycket lång dag för oss. Konferensens första dag är över och i glada kollegors sällskap fortsätter kvällen med livliga samtal om allt mellan pedagogik, fritidsintresse, digital teknik, fjärrundervisning, gemensamma bekanta och annat nätverkande. Efter ett par timmar så splittras gruppen upp och vår grupp delades igen vilket innebar möjlighet till att dela erfarenheter på vårt förutbestämda frukostätarmöte. Nåväl två av oss följde med ett par från annan kommun inom Lapplands gymnasium vidare ut först i underjorden med tunnelbana och sedan till ett ställe vid Hötorget. Fortsatt gemensamma aktiviteter och samordning och samarbete inom våra LG kommuner. Både reflekterande och utvärdering och framtida planeringar och även genomgång av rötter och släktskap. Ibland känns världen liten. Natten fortsätter...

Sakta vi går genom stan och kollegialt lärande- en extra personlig reflektion
Stockholm nattens ljuva sommarvindar nuddar mjukt mitt ansikte när jag och en av mina kollegor går längs Stockholms gator i natten mellan tisdag och onsdag. Vi går sida vid sida och småpratar om livet och att Stockholms levande puls känns även på natten. Musik ljuder från de ännu öppna restaurangerna, folk skrattar och det mjuka och tysta ljudet av en ljum bris blandar sig till en behaglig bakgrund där vi går. All stress från de närmaste dagarna rinner sakta av mig, leende tänker jag på ljudet av mitt egna skratt och känslan av gemenskap som jag haft under kvällen med kollegorna sköljer över mig där vi går. I ett gathörn står en ensam saxofonist och min kollega gillar tydligen saxofonmusik så vi går dit och saxofonisten börjar spela för oss. Just vid det tillfället var det bara vi som var där i gathörnet. En känsla av att vara i nuet och få lära sig nya saker om sin kollega gör att jag börjar tänka på begreppet kollegialt lärande. En dimension av det måste också vara att man lär känna nya saker om sin kollega. Vi fortsatte strax därefter promenaden mot hotellet. Vi stannade även denna gång via Åhlens hörn och läste några av lapparna som lämnar budskap  om livet, döden, kärlek och hopp. När Midnatt råder är vi framme vid hotellet sätter vi oss en stund utanför för att titta på Stockholmsnatten, sedan fortsatte vi in och där inne fortsatte samtalen om allt möjligt om livet, yrkesval, vi pratade om allt som finns i livet, drömmar, tidigare gjorda erfarenheter, livets stora frågor om svek, saknad, sexualitet och massor av annat. Hemligheter avslöjades och nya skapades😉 Det kollegiala lärande höll på i ca 2 timmar sedan var vi så trötta att vi höll på somna i lobbyn. Tillbaka på rummet somnade jag återigen med en känsla av att dagen varit mycket bra.   

Konferensens sista dag, dagen för min medverkan

Trots den sena natten satt vi strax efter sju och samlade ihop våra upplevelser från gårdagen tillsammans innan vi for till konferensen. Där väntade fler gemensamma seminarier och sedan skulle två av oss medverka i föreläsningen om Fjärrundervisning. Likvärdighet var en del av årets tema förutom digitalisering och det är något jag har funderat mycket kring. Att bedriva fjärrundervisning är för mig en stor sak i likvärdighetens tecken. Att även elever i glesbygd skall kunna få välja de program och de kurser de är intresserade av och inte minst att även de eleverna har rätt till en engagerad , behörig lärare i sina kurser och genom fjärrundervisningen gör man detta möjligt oavsett om det är i spanska, tyska, sociologi, samiska, några handelskurser eller kurser på vård och omsorgsprogrammet. Likvärdighet är ett av orden jag tar med mig och har under denna konferens befäst i mitt hjärta på ett nytt sätt. Dessutom har mitt intresse för "the gap" pånyttfötts. Både "find the gap" och "challange the gap". Där tycker jag att fjärrundervisningen är en viktig del både som en del i en pedagogisk tanke och grund och som ett verktyg för att närma sig "the gap" och likvärdighet. Genom Styrning, ledarskap och struktur tror jag vi kan hitta det gemensamma mål som för oss mot "closing the gap". Vägarna dit är många, trappstegen är många men för att nå toppen av trappan måste man börja närma sig trappan och våga ta de första stegen och det tycker jag att Lapplands gymnasium har vågat göra med fjärrundervisningen. Vi har haft modet att ta det första stegen, nu återstår det att se vart trappan leder oss. Tåget har börjat att röra sig men än har inte sista vagnen lämnat stationen, nu måste vi se till att alla följer med tåget och inte stannar på stationen var något som sas under konferensen och det tar jag med mig. Det jag också vill tillägga från mina egna erfarenheter från konferensen, bland, robotar, "gap", data coacher, digitala läromedel, portaler och annat måste någon lägga rälsen till tåget, någon måste även ha planerat för rälsen och loket måste också fyllas på men någon måste visa vägen och styra ut i det okända med mod, bestämdhet och visioner.

Från bilden fjärrundervisning varför?

Fjärrundervisning, hur?

Tack alla som gjorde denna resa och konferens så värdefull för mig både kollegor inom Lapplands gymnasium och alla andra som gjorde denna konferens så den blev som den blev.

Fjärrundervisningens ben för mig

Vård och omsorgsprogrammet på fjärr, tankar

Läsåret snurrar vidare och fort går det

Hej! Nu är det dags att reflektera lite och även denna gång är det mycket som jag har i huvudet så jag varnar för att det kan bli lätt rörigt.

Framtidens lärande

presentationen vi skall visa

Nu närmar sig konferensen sig och det gick upp för mig i veckan att jag faktiskt skall dit och prata. På onsdag förmidag skall jag prata på ett pass och sedan ett pass till på onsdag eftermiddag. Nervöst blev det när programmet kom ut och det blev definitivt. Powerpointen är klar, biljetterna är utskrivna och snart åker vi ner till Stockholm. Vi är 24 stycken från Lapplands gymnasium som skall dit. Spännande. Nervöst spännande

Förutom att jag har arbetat med denna presentationen har jag också arbetat med att kartlägga vår skolas skolfrånvaro. För att analysera och plocka fram fokusområde att arbeta vidare med.

Problematisk skolfrånvaro
Detta är något som jag under längre tid har varit intresserad av. Det jag gör nu är att slå ner i verkligheten och granskar vår egna verklighet, hur stor frånvaro har våra elever, hur hanterar vi det mm. Just nu följer jag upp frånvaron på hela skolan dagligen och har börjar leta mönster mm. Hur skrämmande och spännande som helst. Även om vi har tyckt att vi arbetat med detta hela tiden så finns det mycket kvar att göra och för att få en mer fördjupad bild så gör jag denna djupdykande studie. Efter 10 dagars uppföljning börjar jag skönja mönster och gör upptäckter som jag inte ens hade kalkylerat med. Skall fortsätta minst två veckor till. Sedan skall jag skriva en rapport till ledningen.

Detta med rapporter blir min hårda sysselsättning veckan efter skolavslutningen då jag kommer att skriva sju andra rapporter och analyser av det jag jobbat med detta läsår. Det handlar om samarbete med Kiruna om elevers tankar om stress, en aktionsforskning som vi jobbat med tillsammans några pedagoger. Dessutom skall vi redovisa arbetet med våra pedagogiska samtal, fredagssamtalen, jag skall redovisa hur jag jobbat med aktionsforskning i kursen psykologi och använt mig av öppna samtal för att hitta en utgångspunkt i kursen och sedan vidare använt det öppna samtal genom kursen.Efter det skall jag redovisa hur jag utvecklat undervisningen i min kurs i psykiatri 1 på fjärren, en rapport för den pedagogiska utvecklingen och en för miljön, både min och elevernas arbetsmiljö. Vidare skall betygsresultat redovisas och analyseras. Samtidigt skall jag redovisa vad jag jobbat med när det gäller min roll som specialpedagog och EHT arbetet. En verksamhetsbeskrivning från Vård och omsorgsprogrammet skall skrivas. Mitt fokusarbete på psykisk ohälsa skall redovisas samt hur jag arbetat med coaching under detta läsåret. Pust! men det är vad jag skall göra. Detta reflekterande har fått mig att tänka tillbaka på mycket.

Min pedagogiska grundsyn
Under våra fredagssamtal har jag fått mycket tillfälle att fundera över min pedagogiska grundsyn och jag har försökt att börja skriva ner det. För att kunna arbeta vidare med det. men vad menar jag då med pedagogisk grundsyn? Jag definierar det som det omedvetna och medvetna värderingarna och normer som får mig att välja hur jag prioriterar och fokuserar när jag arbetar med lärande och undervisning. Utifrån detta skall jag sedan gå in mer på detaljer och beskriva min syn med utgångspunkt i människosyn, kunskapssyn, syn på lärande, undervisning, samhällssyn, etik och pedagogik. Tillsammans bildar de delarna min grundsyn. För mig är det viktigt att reflektera över denna syn. Återkommer mer till detta under kommande inlägg.

Arbete med psykisk ohälsa
Vi har varit på en väldigt bra kompetensutveckling med kommunen om unga och psykisk ohälsa. Det var MUCF som höll i den. Mycket bra och intressant. De har en bra sida. MUCF gå in på den och titta. Detta är något vi under psykiatriveckan, v 41 kommer att arbeta med både i Pajala kommun och på skolan. Även detta återkommer jag till.

Gjorda erfarenheter av fjärrundervisningen

En bild på inspelad föreläsning

Inför alla avstämningar och rapporter har jag börjat fundera över alla de erfarenheter som jag gjort i mitt arbete med fjärrundervisningen på Lapplands gymnasium. Under de drygt fyra år vi har arbetat med hela vård och omsorgsprogrammet har jag gjort många erfarenheter både på organisationsnivå, gruppnivå och individnivå. Detta skall jag också börja formulera och jag har nu inför resan till framtidens lärande funderat mycket över vad jag skulle kunna dela med mig av gjorda erfarenheter och råd på alla nivåer kring detta och det är mycket. När jag har fått ner det och formulerat det i text kommer jag att ha ett stående avsnitt här i bloggen om mina gjorda erfarenheter. Det jag jag börja med att bjuda på idag är: Var nyfiken!, Våga testa! Tänk utanför boxen! Ha en trygg pedagogisk grund och plan bakom! Även om fjärrundervisning låter tekniskt så vill jag framföra att avdramatisera tekniken och förstärk pedagogiken och metodiken. Var trygg i grunden och våga vara flexibel.

Det finns mycket som fortfarande snurrar i mitt huvud men jag avslutar här för att återkomma nästa vecka efter konferensen.   

 

Ännu mera snurr

Återigen konstaterar jag att det är länge sedan jag var här inne och skrev. Det innebär att det har hunnit hända mycket. Tänkte jag skulle börja med det som jag sysslar med just nu. En av de sakerna är att förbereda mig för att hålla ett runda bords samtal på konferensen Framtidens lärande 23-24 maj i Stockholm. Temat är Fjärrundervisning Varför och hur? Jag delar denna med två andra lärare så vi skall tillsammans skapa en powerpoint som vi kan utgå ifrån. Då började jag fundera på hur jag skulle presentera Lapplands gymnasium, ja, vem är vi egentligen. Då kom Framtidens karriär med temanummer om gymnasielärare och där fanns ett reportage från Lapplands gymnasium med. Jag började då utgå lite från den sammanfattningen.

Jag är stolt att vara lärare på Lapplands gymnasium 

Lapplands gymnasium är en gemensam gymnasiumorganisation med Gällivare, Jokkmokk, Kiruna och Pajala kommuner. Tillsammans har vi ca 20 olika gymnasieprogram. Vi har nationella program, Introduktionsprogram och Riksrekryterande program och även gymnasiesärskola som finns på varje ort.

Vi arbetar med moderna metoder och alla har varsin dator som arbetsverktyg. I Framtidens karriär finns en artikel som berättar lite mer hur vi arbetar. Där får ni en liten bild från alla våra skolor om hur vi arbetar. Ett projekt som vi är med i är ett Vinnovasamarbete, ett Idagprojekt som handlar om fjärrundervisning. I presentationer på Konferensen Framtidens lärande kommer vi att berätta mer om hur vi arbetar. Jag kommer att berätta om Vård och omsorgsprogrammet inom fjärrundervisningen.

Vård och omsorgsprogrammets tankar och struktur. Hur jag jobbar med fjärrundervisning.

Jag i mitt sändningsrum

För mig består fjärrundervisningen av olika delar. Lektionerna som jag har i Adobe connect, där jag undervisar upp till fyra kommuner samtidigt. Sedan har jag all information, uppgifter, prov och bedömningar i lärplattformen Moodle och till sist har vi fysiska träffar, dvs gemensamma träffar där vi träffas in real life.  Alla karaktärsämnen utom vård och omsorgsarbete 1 körs via fjärrtekniken. Det är utmanande och handlar allt som oftast om att tänka utanför boxen och då gäller det att man är trygg i sin kunskaps och lärande syn och trygg i sina pedagogiska tankar och metodiska planeringar. En utmaning som triggar!


Att arbeta med rutiner och strukturer för elever i behov av stöd ger många tankar
Förutom att jag håller på att skapa powerpointen och fjärrundervisning så har jag ett viktigt uppdrag i början av veckan. Jag skall tillsammans med vår rektor prata för Lapplands gymnasiums ledningsgrupp om hur vi arbetar med elever i behov av särskilt stöd bland annat. Även inför den presentationen har jag arbetat fram en powerpoint. Där pratar jag om gemensam värdegrund, gemensam grundsyn och om att ha eleven i fokus och stärka mentorskapet, kompetensutveckla all skolans personal i specialpedagogiska dilemman och möjligheter samt redovisar lite statistik, lite siffror från vår enhet. Även våra framtida tankar om både ett strukturerat årshjul i kvalitetsarbetet och tankar om samarbete och fokusområden kommer vi att ta upp. Ett dilemma som jag som specialpedagog har märkt under mitt år i detta arbete är att jag är intresserad av ALLT. Det är svårt att välja och prioritera. Det är så komplext och det mesta hänger ihop. Att tratta ner och fokusera på ett fåtal områden är något jag måste arbeta med.

Att arbeta med nyanländas lärande och analfabeter är också en utmaning
Nu börjar vi hitta struktur på våra träffar. Vi blandar Nyhetssändningar med skrivövningar, vi läser och tittar på digitala lärresurser. Vi skriver och vi skrattar. Det är kul att arbeta med nya områden. Eleverna gör stora framsteg och är motiverade. Vi håller just nu igen på med människokroppen då eleverna tycker mycket om det.




Att resa för att träffa elever
I veckan körde jag till Gällivare, till Välkommaskolan i Malmberget. För mig blir det en resa på 15 mil enkel väg så jag startade tidigt på morgonen. Man hinner tänka, sjunga, reflektera och filosofera mycket under den tiden resan tar. Jag var dessutom ensam i bilen. Jag var nästan ensam på vägen. På 11 mil mötte jag två bilar. utsikten är vacker men jag känner mig ibland lite ensam i världen och då är det skönt att det ibland dyker upp något som talar om att jag inte är ensam. Mitt bland tankar om Dyskalkyli, studieplaner och statistik och med Jon Henrik dånande från högtalarna då dök renarna upp som tecken på liv.

 Det var allt för denna gång. Hörs snart!

Tankar snurrar och snurrar

Jaha, nu skall jag försöka förklara vad jag gjort sedan jag var här inne sist och skrev. Det har hänt mycket och samtidigt har allt nästan varit som vanligt. Så upplever jag att livet i skolan är. Härligt och utmanande på en och samma gång. För att börja bakifrån. jag har fått min nya arbetsplats, höj och sänkbart skrivbord och två skärmar för att arbeta och testa att stå upp när jag har sändningar. Kul att vara testperson men visst tar det också kraft att testa nästan hela tiden. planera, genomföra, utvärdera och dokumentera tycker jag att jag lever med i min lärarroll. Utveckling är utmanande.
Vidare har jag arbetat med en tydligare struktur på mina lektionsplaneringar med genomgångar i form av webinarier, sedan tänka själv frågor i fem minuter, därefter diskutera tillsammans på orten i fem minuter därefter diskussion i helklass via Adobe connect. Jag avslutar diskussionen med en exitfråga och denna vecka har det varit Vad har du tagit med dig från denna lektion.? Intressant och värdefullt att höra vad eleverna uppfattar som det viktigaste eller så, det som gett mest intryck. Nu skall jag planera vidare i kursen, eleverna jobbar med fördjupningsarbete med vetenskaplig formalia och efter påsk skall vi ordna ett opponentseminarium i klassen. Detta har jag planerat att ha i adobe connect och då använda mig av breakoutsroom funktionen. Nu gäller det att jag lär mig den funktionen bra också. Tur det finns bra instruktionsfilmer på webben.
Annars så arbetar jag med kamratbedömning även i psykologin och jag har arbetat hårt med att tydliggöra lärandemålen. Vi har pratat mycket om att skriva en resonerande text. Finns inte så mycket filmer för gymnasieskolans psykologikurs när det gäller målen och kunskapskriterierna, så jag har utgått ifrån grundskolans. Att utveckla ett resonemang samt nyanserade resonemang och komplexa samband Detta underlättade för många elever.

När det gäller mitt arbete med analfabeterna så har vi nått en milstolpe, en elev har börjat att läsa högt och det går jättebra. Kul. Vi jobbar på och nu börjar vi lektionen på samma sätt varje gång. Vi börjar med att titta på SVT play, nyheter på lätt svenska. Sedan pratar vi om två till tre nyhetsinslag. Därefter skriver jag en sammanfattning av nyheten på tavlan. Vi läser igenom det tillsammans. Sedan skriver eleverna av de korta meningarna. Vi stannar upp när eleverna frågar om ett ord de inte mött tidigare. Därefter jobbar eleverna med individuella uppgifter utifrån sin nivå och sina behov. Utmanande att även vara med och utveckla detta.

Apropå att utveckla, fredagssamtalen fortlöper och det blir mer och mer komplext när vi samtalar samtidigt som fler röda trådar dyker upp mitt framför våra ögon och vi kopplar då in våra erfarenheterna från aktionsforskningen som är förknippat med detta. Fredagsamtalen har för mig fått många olika betydelser.
1. Ett forum där jag kan dryfta mina pedagogiska tankar och få ny inspiration.
2. Ett forum där vi kan utveckla lärandet i klassrummet utifrån den aktionsforskning som våra samtal har lett till
3. Ett forum för erfarenhetsutbyte där vi lyssna aktivt på varandra och nyfiket diskuterar resultat eller tankar
4. Ett forum där vi tipsar om och diskuterar skolforskning och försöker tillsammans förstå hur skolforskningen påverkar mitt och andra kollegors och givetvis elevers lärande
5. Ja, även ett forum där vi kan utveckla egna tankar och reflektioner och ha ett gemensamt språk.
Idag skall vi prata om hur vi använder vår tid, arbetstid framförallt? Till vad och varför? Introspektion, att skåda inåt är inte det lättaste, tur jag känner mig trygg i gruppen.

Som specialpedagog (vilket jag bör vara min största del av min arbetstid) har vi suttit i ett stört EHT möte tillsammans med kommunens EHT personal, vi har även där lyft fram vikten av samarbete, relationer, kommunikation och samtal. Precis det som våra fredagsamtal har handlat om. Jag börjar se samband, mönster och helheter överallt. Dessutom håller vi på att gå igenom elevernas måluppfylllelse, behov av extra anpassningar och särskilt stöd. Det har varit en del kartläggningar och testningar men mycket diskussioner. Jag har inte nu läst någon kurs sedan jul och jag börjar få symtom som kan jämföras med abstinens, jag letar forskningsprojekt, utvecklingsprojekt att grotta ner mig i. De är inte svårt att hitta, problematiosk skolfrånvaro, vad använder vi vår tid till, gör vi rätt anpassningar, åtgärder, blir de utvärderade och leder det framåt? Mycket inom delen för specialpedagogik är så intressant att jag skulle kunna syssla med att bara kompetensutveckla mig läääänge.

Utveckla är ordet för dagen. Jag fick igår veta att jag skall vara med och leda ett runda bords samtal om fjärrundervisningen under konferensen framtidens lärande i Stockholm. Jojo, mer behövdes inte förrän adrenalinet började flöda, utmaning, spännande och något jag tror på och anser mig behärska delvis. Nåja bara att kavla upp ärmarna och ge mig in i det med. Läs gärna om Guldtrappans besök på Lapplands gymnasium

Detta var lite av mina tankar för denna gång. Återkommer snart i denna snabbt utvecklande miljö.

Lördagsreflektioner över fredagssamtalen

Började morgonen med att chatta med min kollega Timo från Kiruna. Klockan 6 på morgonen skrev han ett meddelande med reflektioner från gårdagens fredagssamtal. Gårdagens samtal var det tredje av sin sort och vi hade svårt att avrunda samtalet efter en timme. Vi var så uppe i diskussioner och att dela med oss av våra erfarenheter med våra otroliga elever, en del gemensamma. Det är en del av det fantastiska att vara delaktig i Lapplands gymnasium, trots ett avstånd på 18 mil finns det elever som Timo har i samhällskunskap, religion och historia och som jag för tillfället har i psykiatri 1 och psykologi 1. Förra veckan var Timo med på en av mina lektioner, den lektionen som jag pratade psykiska symtom hos barn och ungdomar samt depression hos barn och ungdomar. I fredagssamtalet återkom vi ett par gånger till den lektionen. Det är spännande och utvecklande att flyta mellan pedagogiska teorier, verksamhetsnära dilemma och in i verksamheten med eleverna. Det blir en helhet som jag tidigare har saknat. Dessa fredagssamtal har fått mig att få energi och på nytt inspirerad att reflektera både i och över handling. Böcker som jag tidigare i mitt lärarliv har mött under min utbildningsväg dyker ständigt upp och det har utkristalliserats en hög med favoriter som jag ständigt återkommer till. Just nu i helgen är det böcker som för mig tillbaka till mina grundfunderingar.
Tankarna om aktionsforskning dök upp när jag under fredagssamtalet förra veckan började fundera på hur vi skall kunna dokumentera och strukturera upp det värdefulla vi får fram genom våra samtal och genom våra diskussioner och övningar med eleverna. Eleverna är en sådan otrolig guldgruva med svar på en del av våra funderingar.  Jag började då tänka utifrån forskningsprocessen och började fundera kring alla våra frågeställningar som vi diskuterat oss fram till. De blir fler och fler efter varje samtal. det känns som om dessa fredagssamtal är levande och förändras och förändrar i en ständig process. Fredagssamtalet har dessutom utökats med en Facebook grupp där det fortsätts diskutera även utanför samtalen. Vi har haft tre fredagssamtal organiserat med före det har vi diskuterat i timmar via messenger. Kul att en ide vi fick nu har blivit av och att det känns så otroligt bra.

Vad det är som känns bra vet jag inte men det har gett mig en plattform där jag kan formulera frågor och få diskutera dem med personer som ibland ser saken från ett annat perspektiv och som ibland håller med och kan vara med att utveckla. Vi började med att diksutera stress och lärande och sambandet där emellan på grund av att vår elevenkät visade på att flickor på teoriprogrammen upplever mer stress än killar på yrkesprogrammet och vi blev nyfikna på vad det står för. Vi började då prata om KASAM, det salutogena perspektivet, pedagogiska grunder och människosyner. Vi kom snabbt in på det pedagogiska trädet och försökte placera in oss själv i det trädet. Vilka grenar känner jag mig själv mest inspirerad och trygg med. Detta ledde vidare till lustfyllt lärande, sokratiska samtal i klassrummet, bemötande. Vi har pratat om Vygotskij, Foucault, Sokrates, Dewey, Piaget och många andra. Vi har pratat om att lära tillsammans , att dialogen (språket) är viktigt, att känna att man kan men även utmanas (proximala utvecklingszonen) men även att våga möta och mötas, att våga ge eleverna plats, att ge dem reellt inflytande över sin utbildning. att våga se oss själv som ledare, hur jag hanterar makten, hur jag inte hanterar makten, hur eleverna anpassar sig till makten , hur det stressar dem. En av de första frågorna vi ställde till oss och till eleverna var: vad är motsatsen till stress. Flertalet elever svarade lugn. Följdfrågan då blev hur får vi in mer lugn i undervisningen och där blev elevsvaren blandade och otroligt intressanta. En del ville ha mer struktur, mer tydlighet och uppgifter som kändes meningsfulla, mer samarbete mellan lärarna, mer helheter där de märker att samma saker tas upp i flera kurser. En del elever tar upp att det är allas ansvar, ett delat ansvar. Här är inte kopplingarna till KASAM svåra att göra. Vi gick vidare med att göra bra prov och hur det kan kopplas till att lära tillsammans, ta ansvar tillsammans och även vara meningsfull. här kom vi återigen in på ledarskap och makt. samt på hur viktigt det är med samtal. öppna samtal där eleverna får ta plats och där vi lärare låter dem ta plats. Men vågar vi göra det? Vill vi ge eleverna plats? Märker vi att eleverna låses in i en bur av anpassningar för att få bra betyg och bedömningar. Vad innebär det för eleverna att anpassa sig hela tiden . med den kursutformade skolan kan de ha fem olika kurser på en dag. Lärarna är olika, kurserna är olika , klassen är också olika, de anpassas. Bara det kan stressa. Hur hanterar vi det i skolan? Hur hanteras frågan om makt och ledarskap i skolan? var tas det upp som viktiga frågor? Var finns det forum för att våga prata om och bemöta mig själv som lärare, med mina värderingar, fördomar och attityder. vågar jag se på mig själv även med mina brister men framför allt hur hanterar jag mina egna brister i klassrummet? Om jag inte är medveten om mig själv och den makt jag har i klassrummet, vilket ledarskap kan jag då utföra i en skola med öppna samtal där man egentligen inte vet vart det leder förrän det är över och man kan reflektera över handlingarna och dialogen. Var får jag tid att reflektera i handling? Var får eleverna tid att reflektera, få kunskaperna och förmågorna och landa, innan det är tid att prestera och skapa nya kunskaper och förmågor. När får eleverna vara i känslan av att kunna, innan de tvingas ut på okänd mark igen , på jakt efter nya kunskaper och förmågor. När får eleverna naturliga pauser för att tänka och reflektera? Detta och mycket mer är frågor som vi vrider och vänder på som vi relaterar till vår dagliga verksamhet med eleverna och försöker tillsammans hitta nya frågor att möta och hantera med hjälp av våra pedagogiska grundsyner och människosyner. Att möta och bemöta, att mötas och bemötas, det kräver mod. Mod för att se och förstå inte bara eleverna utan även oss själva och relationen däremellan.

Som en reflektion över våra samtal så väcktes en fråga hos mig som jag skrev i min status på facebook (tror mina vänner snart är less mina pedagogiska funderingar). Vem tar ansvaret för helheten i en kursutformad gymnasieskola? Detta grundar sig i en diskussion jag hade kring Examensmålen, de som är vägledande för de olika nationella programmen. Vem ansvarar för att de kurser, de centrala innehåll som jag som kursansvarig och undervisande lärare har examensmålen som helhetsmål. Som jag skrev i morse i chatten. för att veta hur jag skall gå måste jag veta två saker, var jag är och vart jag skall. Om eleverna känner att de saknar en helhet och det finns en helhet i examensmålen och om det stressar eleverna att inte känna helheten. hur kan vi då återigen minska stressen och öka lugnet i undervisningen? Jag har bra erfarenheter av att använda examensmålen i en uppgift i psykologi 2. Eleverna visade mig vägen dit. men varför gör jag inte så oftare? Vad är det som gör att jag också så lätt faller in i att koncentrera mig på min kurs, kursens moment, centrala innehåll och kunskapskraven. Just nu känns det som kunskapskraven styr mig och elevernas arbete med kursen. Ändå är jag envist övertygad om att det är när vi samtalar, lär tillsammans som vi lär oss för livet och för framtiden. Jag vet att jag har verktyg som sokratiska samtal, digitala verktyg, böcker, internet. Ja, egentligen ligger hela världen öppen för mig och mina elever, men varför tvekar jag? Är det lättare att undervisa ungdomar som sitter i sin bur av anpassningar än att undervisa elever som är fria till öppna samtal, källkritik, normbrytande och egentligen helt otroligt kunniga och rena guldgruvan med kreativitet och inspiration. Ja, snart vågar jag kanske kasta mig ut med eleverna och tillsammans möta den okända men intressanta världen utanför burens fyrkantighet. jag gör små utflykter redan nu men tyvärr väljer jag ofta att ta oss tillbaka till burens trygga kantighet. Nu är det bara den stora frågan varför?

Äntligen tid för reflektion igen.
Veckan som har gått har bestått av många och långa dagar, mycket elevhälsoarbete då F- varningarna och kartläggningarna börjar komma in till mig. Mycket prat med kämpande mentorer och elever. Det känns som om alla spurtar innan sportlovet.

Med analfabeterna har vi arbetat med ord som har med mat och sjukvård att göra. Vi har också börjat lektionerna med att se på Tv, för att höra språket talas. vi har sett nyheter på Svt play, nyheter på lätt svenska. Det är mycket uppskattat. Vi har också varit en lektion på biblioteket och inte bara konstaterat att själva ordet bibliotek är långt och svårt utan att där inne jobbar människor som vill att eleverna skall tycka det är kul att lära sig och som verkligen lägger energi på att få eleverna att hitta något de tycker är intressant och kul. Tummen upp för biblioteket i Pajala.


När det gäller fjärrundervisningen så har jag denna veckan testat att göra mina lektionsgenomgångar i webinarieform. Eleverna uppfattade det som om den stunden jag föreläser kan de koncentrera sig bättre. Sedan kopplar vi upp som vanligt och fortsätter att diskutera, göra prov, andra aktiviteter. Det ena utesluter inte det andra. jag jobbar både i Adobe connect och i Moodle lika mycket. De kompletterar varandra för mig. Jag har också börjat spela in mina föreläsningar så eleverna även kan se dem som repetition.
Snart kommer mina möbler och jag skall testa att sända stående. Spännande tider väntar. Förutom webinarier så har jag i psykiatri 1 kursen arbetat med kamratbedömning allt utifrån min pedagogiska grund idé om att lära tillsammans och att dialogen är viktig för lärandet och samspelet i klassen.

Nu laddar jag för veckans fredagssamtal. Det skall bli kul att återigen få "grotta ner sig" i pedagogiska frågor tillsammans med kollegor från sklan i kiruna, 18 mil bort. Allt går med teknikens hjälp. Idag skall vi fortsätta att prata om makt och ledarskap i klassrummet och om att utveckla sokratiska samtal i klassrummet.  Våra fredagssamtal börjar också likna sokratiska samtal i sin form. Ofta fler frågor när vi avslutar än när vi börjar. men kul och utmande är det när vi pratar om pedagogik, lärande, stress, hälsa och all mellan himmel och jord men alltid med en koppling till pedagogiken och vår dagliga arbetssituation och verksamheten. Ger mycket energi. Denna vecka har jag låtit mig inspireras på nytt av Karin Rönnermans bok, Aktionsforskning i praktiken.